I brist på idéer tog jag ett äpple som har fått ett läckert mönster. En frotté handduk är inget bra material att ha som bakgrund. Det syns extra bra vid en friläggning, ett mer finmaskigt material hade varit att föredra.
Nu har jag bara hafsat igenom bilderna men det det viktiga i resultatet är att visa mönstret i äpplet.
Och så efter lite mer redigering.
Som rubriken lyder, visst har vi föräldrar ansvar för våra barn och deras handlingar? En incident i Parken Zoo idag föranleder till dagens blogginlägg.
Jag kan bara säga att jag blir så himla arg när föräldrar inte lär sina barn ansvar och hyfs. Visst är barn barn men någonstans måste vi vuxna lära dem hyfs, rim och reson. När man som åskådare ser en unge vräka ut alla leksaker vid kiosken i Parken Zoo och sedan bara skratta och gå därifrån. Ja då blir jag arg. Jag letade länge och väl efter vilken förälder som skulle ta tag i saken och förklara att man inte gör så. Men icke, ingen kom fram och ungen fick hållas. Jag höll mig lugn och väntade en stund.. ingen kom. Uselt av föräldrarna att varken gå fram och plocka upp efter sitt barn eller låta ungen plocka upp efter sig. Uselt!
Irriterad som jag var över att jag inte fann föräldrarna, lika irriterad blev jag på mig själv för att jag inte själv gick fram och sa till. Även om jag tycker att det inte är mitt ansvar att uppfostra andras ungar. Eller kanske använt kameran och tagit en bild på eländet och ungen.
Det hela slutade med att Kati, Anna och våra barn städade upp efter andra.
Föräldrarna har alltså lärt sitt eget barn att stöka till är ok och man behöver inte städa efter sig. Undrar hur det ser ut hemma hos dem!
Dagen började i en varm och fin morgon. Förutom att gårdagens heta salami som förövrigt var mycket god, men på väg ut var den inte riktigt lika trivsam. Man kan föreställa sig att trycka ut ett rivjärn genom rumpan. Ja ni förstår tanken. Ett tag trodde jag att dykningen skulle behövas ställas in. Dock lyckades det avta efter ett par vändor in på muggen.
Nåväl det var ju dykdag idag, skulle hjälpa till på kurs och det är alltid trevligt. All utrustning in i bilen och medtag macka o vatten. För säkerhetens skull tog jag med jobbdator och modem ifall det skulle bli något jourjobba. Samling vid dykis kl 10.00 och de flesta kom redan tidigare så vi kom iväg på utsatt tid. Skönt att åka egen bil när ACn fungerar.
Framme vid vår fina Magsjö plockades det utrustning och jag var den enda som hade torris idag. Det fick gå ändå och lite varmt var det. Alla dyken med tillhörande övningar skötter på löpande band och eleverna var superduktiga. Skönt och avslappnat som det ska vara. Långa sköna dyk.. härligt.
Obligatoriska grillningen avlöpte även den enligt planerna och jag lyckades snylta till mig en korv 🙂 även om jag inte var sådär supersugen på korv slank den ned med god vitlöksdressing och chilisås på. Passade på att kolla ”pipen” men inget jourpip på den.
Så var det dags att packa ihop allt och dra sig hemmåt. Fixade och donade tyckte jag hade allt med mig. Och eftersom jag planerat att åka direkt hem utan att stanna vid dykis tackade jag Pia för dagen och vi åkte hemmåt.
Vid Hällberga började jag få en konstig känsla av att jag glömt något. Det känndes inte riktigt bra. Och väl hemma bekräftades mina tankar. PIPEN!! Var sjutton hade jag lagt den!? Letade igenom bilen. Vände ut och in på väskorna inte en gång utan två för att vara på den säkra sidan. Men icke !!! Den var inte med hem!!
Ett gäng svordomar mumlades ur munnen och olykligtvis var Mollsan i närheten. Inte bra!
Jaha!! Bara att sätta sig i bilen och åka fyra-fem mil för att leta. Nu var jag måttligt road, fyy vad jag var sur och då på mig själv. Hur kunde jag slarva bort den? Tankarna gick och jag kom fram till att jag kanske hade tappat den ur byxfickan när jag satte mig i bilen? På vägen dit ser jag plötsligt något svoucha till i backspegeln i 115km/t … Nu svor jag högt! Tur att jag var själv i bilen. Hade pipen legat på taket hela tiden? Tur att den inte träffade bilen bakom. Svor igen.. Denna gång åt mig själv. Nåväl, bestämde mig för att vända i Kjula (lite svårvänt på motorvägen). Så tillbaka till stan vända för att åka mot Kjula igen. Denna gång lite sakta för att hinna stanna och inte skapa en trafikolycka. Kom tillbaka till platsen där saken flygit av taket. Ur bilen och vad ser jag!? Jo det är min plånbok!! Brister ut i skratt och kan man göra annat när man är så klantig som jag varit idag? Lyckligtvis hittar jag alla mina saker utom Coop medmerakortet. Pust tur i oturen tänker jag. Det saknas dock en personsökare fortfarande och jag sätter av mot Magsjön igen. Kommer ner till parkeringen och börjar leta… Ingen sökare att hitta. Nu hör till saken att jag inte memorerat nummret till den. Så jag får ringa en kollega och be honom skicka meddelande till den. Men det piper ingenstans i närheten av där jag är. Lite småledsen och sur över att den inte återfanns. Börjar jag min färd tillbaka, tänker ”Undrar om den piper hela tiden tills kvittens görs?” Hmm.. Stänger av radion och fläktarna i bilen och ned med rutorna. I hopp om att även den kanske legat på taket och trillat av, kanske har den överlevt ett sånt fall och ligger o piper längs vägen. Rullar sakta lägs gruset med ena örat utanför bilrutan. Får ett par möten på vägen.. Men vänta!! Där… Någon har sett den på vägen och satt upp den på en liten gren i vägkanten!! Whooohooo!!! Den är återfunnen. Ringer upp min kollega och berättar medans färden mot hemmet återupptas.
Väl hemma och trött var det dags med mat och jag tyckte vi gott och väl kunde äta pizza. Och så blev det.