Idag spenderade vi lite tid på stan och handlade nya skor till barnen. Vi hade tagit med oss smörgåsar och saft för att kunna spendera lite tid ute och vid en lekplats. Stadsparken var ett bra alternativ tyckte vi.
Änderna är alltid spännande och vi brukar ge dem lite mat. Meja är som vanligt totalt döv när vi säger åt henne. Springer gärna åt andra hållet för att reta mamma o pappa. Idag skulle det visa sig att sånt kan straffa sig.

Jag hade placerat mig på ena sidan av den lilla å som går genom stadsparken och tjejerna skulle mata änderna på andra sidan.
Tog några bilder som vanligt och  vinklade ned kameran för att se resultatet, då här jag Anna säga åt Meja att stanna. Jag vänder blicken för att se min dotter kliva ut för en kant och stappla rakt mot vattnet för att göra ett ordentligt magplask. Från min sida såg det ganska otäckt ut för det var stora stenar framför henne. Anna såg däremot att det var en bit kvar innan hon hade slagit i knoppen. Nu gick det bra, men Meja blev rejält rädd och blöt. Lite synd att jag inte var riktigt med, hade kunnat bli en skaplig bildserie på olyckan..
Det får bli en före och en efter bild istället.