Det går bra…

Ha! Det är ju inga problem att ha barnen själv medan Niklas är i Norge. Barnen är sååå snälla, sover hela natten och är så duktiga så. I tisdags åt vi pölsa med potatis och lingon och de vräkte i sig med god aptit, igår blev det rotmos med köttbullar men rotmos var sådär i barnens tycke… Det är lättare att hålla ordning hemma, varför vet jag inte, men en teori är att när jag är själv så vet jag exakt vad jag måste hinna med att göra och planerar därför tiden därefter, medan när Niklas är hemma så slappnar jag av och räknar med att han gör hälften. Dock så kanske jag inte alltid är så bra på att dela med mig av schemat i mitt huvud så att han inte har en aning om vad som behöver göras, vilket resulterar i att jag gör 80% av allt och stressar runt och donar som en tok på kvällarna. Jag får bli bättre på det där, för så här enkelt och skönt skulle jag vilja ha det när han är hemma också… För vi saknar ju pappa…

Igår var jag på inskolningssamtal om Molly och det kändes jättebra. Jag ombads berätta lite om Molly, hur hon är och vad hon gör, och det var till en början lite svårt att sätta ord på henne. Hon är ju Molly liksom… Snäll, hjälpsam, busig, klok, verbal och bestämd. Älskar att gosa och kramas, titta på film och läsa böcker. Är mycket social men reserverad om det inte sker på villkor som hon kan godkänna. Älskade unge… 🙂

Meja är en riktig spexare också, när vi satt och åt häromdagen så tittade jag bort ett litet ögonblick och när jag åter tittade på henne så hade hon dragit upp tröjan över huvudet och satt och flinade.