Idag var Molly, jag och Meja på långpromenad. En tjej som jag pratat med på internet (som också har bebiskilon att tappa) bjöd med mig på promenad och jag hängde gärna med. Vi gick en timme och sen gick jag till Rothoffsparken för att Molly skulle få gunga och leka lite. När jag kom fram dit så ville hon inte leka eftersom hon frös så in i vassen, så vi gick hem… Jag kände själv att det var lite kyligt när solen försvann. Molly var iskall och jag skyndade mig hem, och när jag nästan var hemma började hon gråta för att hon var kall… 🙁 Stackars liten… Jag tog in henne och vi gjorde O’boy och åt vindruvor under täcket i soffan medan vi tittade på Djungelboken och blev varma igen. Men det sved i mammahjärtat när hon grät…

Nu hoppas jag att jag kommer igång med träningen snart så att bebiskilona kan försvinna. 10 kilo ska bort är det tänkt. Ingen större kostomläggning är planerad, begränsad kost ger bara tvärtom-effekt på mig, utan mer motion istället. Men det är svårt att komma över tröskeln och få kontinuitet på det hela. Jag har varit stilla så länge och slappat till mig… Blivit en latmask… 🙂