Liten surkart…

Molly kan vara en riktig liten surkart ibland… När vi är och handlar och hon inte får som hon vill så tvärstannar hon och får en underläpp av bly och vägrar gå nånstans. Man lockar och pockar länge och väl, och när tålamodet eller tiden tryter så får man helt sonika lyfta henne därifrån. Under ljudliga protester såklart. En riktig argbigga. Det tar väldigt mycket tid och kraft att hålla henne på bra humör. Hon vill gärna göra saker på sitt sätt, vilket vi gärna uppmuntrar såklart, men det går inte att ALLTID få som man vill. Idag hade vi handlat lite och kom hem, hon var på glatt humör och vi kom innanför grinden som jag stängde efter oss, då kom hon på att HON skulle stängt den. Givetvis blev hon sur och blev ståendes nedanför trappen och vägrade gå in. Jag fortsatte in och förklarade läget för henne, att jag inte orkade tjata på henne och att jag skulle gå in och laga mat, och lät dörren stå på glänt. Hon vände ryggen till och stod lääänge och väl och surade vid grinden, med sina föräldrars vakande ögon i köksfönstret. Till slut kom hon in och hjälpte till med maten. 🙂

Trots sina små sura anfall så är hon det underbaraste vi vet. Idag satt hon och åt några vindruvor vid köksbordet, hon ville ha fler men jag sa nej eftersom det snart var mat. Jag förväntade mig en sur reaktion. Hon tittade en stund på mig och sa sen ”Jag älskar dig”. 🙂 Lilla gulleprutten!

Inget nytt på bebisfronten än… Bara så att ni vet… Så slipper telefonen gå varm här… 😉