Ute = roligt = inte vilja åka bil. Härom dagen när jag hämtade Molly på dagis så fick hon minsann ta sig till bilen själv. Ja det är inte hemskt som det låter utan hon gick glatt med mig till parkeringen. Väl framme måste man ju peka på alla bilder och säga ”bhum bhum”, för det är ju en bil som pappa pratat om. Men se att ta sig till vår bil och bli inburen är inte skoj då. Helst ska man ända fram till var bil och peka.

Så äntligen fick jag in henne i bilen. Vi skulle handla lite på väg hem så vi åkte till affären. Roligt att busa lite med pappa och slänga sakerna i golvet så att han blir riktigt trött. Väl framme i kassan hejar hon på kassörskan och pekar hejvilt runtikring och säger dig härliga ”däe”. Ipackat i påsar inser jag att det blir jobbig att bära henne till bilen, hade helt glömt episoden för några minuter sen på dagisparkeringen. Men gissa vad, Molly hade inte glömt. Tultade runt och pekandes på alla bilar. Det tog några minuter att komma fram till vår bil. Sen blev det ramaskri, för någon liten tös skulle minsann inte sitta i sin stol och åka hem. Fick kämpa en lite stund för att få henne att förstå att vi skulle hem till mamma och Eddie.