Norge 2010

Strömsholmen Norge

Åter till verkligheten efter en super bra ”dykvecka” i Strömsholmen Norge. Som bilden ovan förtäljer var vädret med oss i år. Förra året blåste alla bra dykställen bort och vi spenderade dyken inne i fjorden.
I år har vi haft det så superbra att det är nästa inte går att beskriva. Många fina dyk har det blivit och mycket trevligt har det varit. Det som svärtar lite är att min dykkamrat åkte på en olycka 🙁 Otäckt och han är fortfarande kvar på sjukhus i Norge. Här kommer min personliga uppfattning och redovisning om vad som hände och hur jag reagerade.

Vi åkte ut till vraket ”Beaconsfield” och kom i vattnet kl 10.17. Jag var som vanligt lite djupare än min kamrat Larsson. Detta oftast för att hitta vinklar med mer ljus uppifrån när jag filmar. Larsson några meter ovan mig i ögonvrån. Allt under kontroll och vi har bra sikt och det är skönt att bara glida fram över vraket. Vi har gått ned på ankarlinan som Olav prickat in precis i mitten av vraket. Eftersom vi dykt på luft hela tiden har vi ingen större tid att spendera på vraket och efter ca 25 minuter börjar vi  ligga en bra bit över vraket. Vi är på väg åter mot ankarlinan för uppstigning, några andra har redan påbörjat sina säkerhetsstopp och vi tar det lungt o stilla upp. Mest för att andra ska hinna upp i båten och vi kan ligga kvar någon minut extra på vårt stopp utan att trängas. Larsson och jag har som kutym att ligga minst en eller två minuter extra på säkerhetsstopp. Så gjorde vi även här. Uppe i båten delar vi glädjen av ett bra och intressant dyk.

Några minuter in med båten får några för sig att de vill göra strömdyk under bron. Larsson och jag avstår, känns vid tillfället som en bra idé då vi känner oss glada och nöjda. När de andra hoppat i klagar Larsson lite att han har ont i ryggen. Jag frågar om han knäckte till något när han satte sig, eller vid uppgången i båten. ”Inte vad jag tänkte på” fick jag till svar.
Jag tänker inte mer på det utan vi åker vidare med båten och de andra får sitt strömdyk. Larsson byter plats för att slippa sitta trångt med ryggen, han sätter sig i fören där det är gott om plats.

Framme vid bryggan klagar han på det ryggonda och vill ha hjälp att komma ur båten. Jag börjar vid det läget ana oråd och erbjuder mig att bära hans utrustning upp. Så han kan ta det lungt. Men envis som han är vill han inte. Men han behövde hjälp att komma upp med den på. Jag blir lite orolig och funderar på hur han mår egentligen. Skyndar mig att kasta av mig dykpaketet men låter dräkten vara stängd och på. Håller koll på min kamrat då jag ser att han inte mår bra. Hjälper honom av med sakerna och han försvinner in i torkrummet för att ta av sig dräkten. Där sätter han sig ner på stolen och pustar lite. Jag frågar igen hur han mår. Nu klagar han på smärtan ordentligt och även att han mår skitdåligt. Talar om för Larsson att jag hämtar Olav och syrgas nu! Larsson är lite förtvivlad, han menar på att vi inte dykt över våra begränsningar och inte gjort några dumheter så varför ska det inträffa!?

Jag får fatt på Olav utanför vår stuga, och meddelar att en av oss mår dåligt och vi behöver syrgas. (Varför hämtade jag inte syrgasen först!? och skickade någon annan att hämta Olav!?) I alla fall sätter Olav av till båten för att hämta syrgasen och jag in i torkrummet. Nu är det fler som håller Larsson sällskap och vi beordrar honom ned på golvet med benen högt. Han har klagat på att benen domnat och det sticker i fingrarna. Olav kommer med gas och Larsson får ligga still medan han blir omhändertagen av oss.

Olav larmar och jag står bredvid för att kunna ge så riktigt information som möjligt om våra dyk. Men det tar tid, för tydligen har de lagt om larmkedjan och Olav försöker gång på gång få tag i dykläkaren direkt. Läkaren är den som skickar ut helikopter. Även ambulans larmas. Och efter tillräckligt med bollning får Olav tag på rätt läkare och helikopter är på väg.
Jag har skrivit ned mina loggar på en lista och talar om att jag varit djupare än vad Larsson varit.

Ambulanspersonalen kommer och jag talar om att jag följer med. Några saker packas till Larsson och vi blir inpackade i ambulansen. Personalen börjar fråga mig och jag har känningar eller mår dåligt. Vilket jag inte gör men jag är vid det här laget lite småskärrad då Larsson mår riktigt dåligt och jag får lite skuldkänslor. Det är trots allt jag som dykt med honom nästan alla dyk på resan. Och tankarna går hela tiden , vad gjorde vi fel?
Nu börjar han må så dåligt att han kräks. Det pratas på larmradion om helikoptern som skulle komma från Ålesund, den har skickats på annat larm och det kommer en från Dombås istället. Det tar några minuter extra ca 20 minuter beräknas det. Det är långa minuter i ambulansen. Under tiden sätter personalen dropp och han får medicin mot kräkningarna. De frågar honom om sina mediciner och hälsa. Tur att en av personalen har en svensk moster, det underlättade kommunikationen mellan dem. Larson kräks flertalet gånger, eller ja han försöker iaf. Det var ett tag sedan frukost och det är inte mycket kvar i magen för honom. Minuterna är långa men till sist kommer helikoptern. Personalen från helikoptern gör sig ingen brådska utan tar det lungt o stilla. Nästan så jag blir irriterad, det är bråttom! Han behöver till tryckkammare för behandling!

Larsson blir inpacketerad i filtar och bubbelplast sedan instuvad i den lilla helikoptern. Här får jag inte längre följa med, det finns inte plats i helikoptern för en extra passagerare.
Jag tar farväl av Larsson som vid det här laget fortfarande mår dåligt men är betydligt gladare än tidigare.

Jag går nu tillbaka till gruppen, signalerar till några som står och tittar på att det är ok. Fast jag vet inte hur mycket ok det är egentligen. Nu kommer tankarna och känslorna, jag har tårar i ögonen och känner mig usel. Har jag gjort något som försatt honom i det här? Tankarna far fram och tillbaka, men jag kan inte komma på något som vi kunna gjort annorlunda dykmässigt. Samlar mig och tar mig upp till de andra. Nu lämnar helikoptern platsen och jag drar en liten suck, nu är han iaf på väg till kammare och bättre hjälp.

Helikoptern hade stannat i Ålesund för att tanka och sedan vidare till Bergen där Larsson fortfarande befinner sig.

Så här i efterhand och med facit i handen tycker jag själv att det enda jag kunde gjort bättre var att hämta syrgas och skicka någon annan efter Olav.
Enligt samtal med Larsson kan läkaren inte mer än konstatera att han dykt för mycket. Inget vi gjort utanför dykningen borde ha påverkat utgången av det som skedde. Jag vet att jag kommer vara mer vaksam på tecken framöver. Skulle det hända igen hoppas jag att jag är snabbare på att sätta in syrgas.

Återigen det här är min personliga uppfattning av vad som hände 2010-09-11 i Strömsholmen Norge.

Larsson lämnar Strömsholmen

2 reaktion på “Norge 2010

Kommentarer inaktiverade.