Jaha, så var man snaggad då… Eftersom jag tappat så mycket hår efter graviditeten så var den frisyr jag fick för inte så länge sen helt sabbad. Det fick bli ett besök till frisören igen… Längderna var så tunna och stripiga att de fick kapas av helt enkelt. Kort i nacken, med lite längre hår uppe på hjässan som stylas lite rufsigt framåt. HELT olikt mig… 🙂 Men frisören fick fria händer och hon lyckades dölja de kala fläckarna med den nya frisyren i alla fall. Men det är väldigt ovant och känns mycket mysko att ha kort hår. ”Annorlunda” var Niklas upprepade (och något chockade) kommentar. 🙂

Idag lyckades jag skrämma livet ur Meja också. 🙁 Jag tog med henne i duschen som jag gjort flera gånger förut. Hon ligger på badkarsskötbordet medan jag duschar i badkaret, på så sätt ser hon mig och håller sig lite lugn medan jag kan duschar. Idag var det likadant, jag stod och sjöng lite för henne medan jag duschade och hon låg och tittade nyfiket på vad jag gjorde. Jag lutade mig fram lite och pratade med henne, då började plötsligt hennes lilla underläpp att darra och sen var det kört… Hon började stortjuta på det mest hjärtskärande sätt man kan tänka sig. Hulkande och illtjutande såg hon på mig med skräck i blicken, som om jag vore jätteläskig. 🙁 Jag skyndade mig att duscha färdigt och torka mig lite så att jag skulle kunna ta upp och trösta henne. När jag tog upp henne lutade hon sig lite bakåt från mitt ansikte och studerade det noga, sen kom ett godkännande leende till slut. 🙂 Jag vet inte om det var något speciellt jag gjorde som var skrämmande eller om hon kommit in i den åldern då främlingar (eller intvålade och blöta mammor) är jättefarliga.

Och Molly då… När vi var på väg hem från dagis i vagnen så frågade hon mig:
”Du är stor tjej, mamma?”
”Ja”, svarade jag, ”det är jag väl. Vad är du då?”
Hon lutade sig nöjt tillbaka och sa:
”Jag är lång…”

😀