Min stora lilla flicka har kommit in i en period då alla känslor ligger på utsidan och minsta lilla fel från pappa eller mamma resulterar i mindre eller större utbrott. I morse kändes det som världskrig mellan oss ett tag. Vanligt lock o pock hjälpte inte och inte raka och tydliga besked heller tyvärr slutade det med att jag var tvungen att bära Molly skrikandes o sparkandes in i sitt rum för att kunna byta blöja och få på kläder under vilda protester.
Efter klädbytet lungnade hon som tur var ned sig en smula och när vi skulle klä på ytterkläder så var det frid och fröjd igen.
Det känns så hemskt att vara ”elaka pappa” men ibland är det ett måste det är ju skönt när det väl är över och hon är på glatt humör igen.

Ikväll var hon snäll och beskedlig vid läggningen. Till och med tidig i säng var hon och när jag gick in för att natta henne låg hon på min sida och läste en bok.

Häromkvällen pratade jag med Molly lite efter bokläsningen om att hon att hon kunde fråga snällt istället för att sätta lipen till. Det hela handlade om att hon brukar få släcka lampan efter läsningen och jag hade redan släckt, lipen var framme som vanligt. Men det lilla ”snacket” hade gått hem hos Molly för kvällen efter satte hon sig upp efter bokläsningen och frågade ”Pappa.. Molly släcka lampan?” självklart med den underbara rösten och blicken fick hon det. Och efter släckning går hon sin vända runt sängen och klättrar upp på andra sidan. Sen kommer hon och gosar lite innan vi somnar (ja jag somnar en stund jag med ibland).