Jaha, så var det dags då. Meja är förkyld. Det rosslar i näsan på henne och hon skriker och gnäller hela tiden. Stackars liten. 🙁 Så typiskt att den förkylningen som vi en efter en får här hemma är så jobbig, med segt slem som sitter långt ner i bröstkorgen och vägrar lossna. Långdraget skit… 🙁

Idag var vi på släktträff. Mina (Annas) kusiner, mostrar, morbröder och så vidare. Trevligt var det, och på en praktisk plats: ett dagis där alla barnen kunde leka. Dock var vi från Valhalla lite vissna och trötta och orkade inte riktigt mingla och umgås så mycket. Men maten var god och Molly stormtrivdes bland alla barn och leksaker i lekhallen. 🙂