Köpa hamburgare…

I lördags följde Molly med farbror Patrik, Annika och lilla Wilma till Parken Zoo. Det sved ordentligt i själen när hon åkte iväg i bilen, vi brukar ju alltid göra allt tillsammans annars… Men vi passade på att rensa bråte ur trädgården och i källaren och och åka ett par vändor till tippen. Efter två vändor insåg vi att vi inte orkade mer. Jag hade stått framåtböjd och sorterat grejor i säckar och kassar och var helt slut i ryggen och stackars Niklas hade fått kånka massor av tegelstenar, brädor och annat tungt skräp själv, både av och på släpet. Det finns fortfarande massor av skräp i källaren, men det största är i alla fall bortforslat nu. Vi beslöt oss för att äta lite sen lunch och sen vila oss. Men det tog inte mer än nån timme innan vi var rejält uttråkade och saknade Molly. Vi är inte riktigt kompletta utan henne. Sen gick vi och tassade runt och kikade bakom gardinen på bilar som åkte förbi och kunde vara Molly i ett par timmar. Gnällde och saknade… Lagom till middagen kom hon äntligen hem, vårt lilla gosetroll. Glad, smutsig och trött. Hon hade verkligen haft roligt och pratade om alla djur hon sett och att hon ätit glass. 🙂 Men barnledighet är inget för oss…

Idag var Niklas första arbetsdag efter den korta semester han hade… Tre veckor ska han jobba, sen är det semester igen. När Niklas gick upp i morse förklarade han för Molly att han skulle åka och jobba, men Molly tyckte att han skulle (citat) ”Åka öpa böuja” (åka och köpa hamburgare). Detta höll hon fast vid resten av dagen. 🙂 Vi har gjort det EN gång, i onsdags när Niklas skulle på After Work med sin arbetskamrat och således skulle äta ute. Molly och jag tyckte att vi också kunde få göra det, så jag förklarade att vi skulle åka och köpa hamburgare. Molly tittade på Bolibompa en stund men stängde sen av tvn och förklarade att vi skulle åka och köpa hamburgare istället. Så vi tog McDonalds drive in en snabbis och Molly fick ett Happy Meal som hon åt med god aptit. Utan att slösa en endaste liten strips. 🙂 Fast äpplena som följde med ville hon inte ha, det förstår jag, de var inte särskilt goda.

Vi återkommer med bilder på det nymålade på huset… 🙂