Lilla Ego, även känd som Molly, kan själv. 🙂 Allting ska göras själv, men som tur är har hon kort om tålamod vilket gör att vi får hjälpa henne ganska snart, dessutom är vi duktiga på att ”manipulera” henne så att vi får vår vilja fram när det behövs. För det kan inte alltid ta 15 minuter att sätta på sig ett par skor…

Dessutom har Molly kommit på att hon ”äger” saker, att saker faktiskt är hennes och ingen annans. Så fort någon utomstående pratar med Niklas eller mig så står hon bredvid och vrålar bestämt ”MIN mamma, MIN pappa”, ungefär 30 gånger på raken ifall den som vi pratar med inte förstod det. När vi äter mat får vi veta att det är (citat): ”MIN haklapp, MIN gaffel, MIN tallrik, MIN stol, MIN vagn, MIN sandlåda” och allt annat som råkar stå i blickfånget. Varje måltid och konstant däremellan också…

Sen har lilla fröken uppnosig även bestämt sig för att kalla mamma för ”Anna” vid tillfällen. ”Anna, eppa potta allon.” (översatt: Anna, hjälpa plocka hallon)
Hrmpf säger mamma missnöjt och korrigerar snällt. 😉

Och sen detta snattrande… Hon luftar munnen konstant! Allt hon gör eller ser ska berättas om intensivt, gärna högt och ljudligt och upprepat också.
”Maaaaammaaaa, tooona.” (Fritt översatt: Mamma, nu sätter jag på mig skorna)
”Neej tyyyt” (Nej tyst, händer ofta när vi säger nåt som inte passar eller sjunger nån pinsam barnvisa)
”Pappa iiikaj” (Pappa spikar)
”Mamma mååålaaa” (Mamma målar, sagt idag ca 478 gånger med en paus mellan för att vi ska bekräfta med ett JA)
”Pappa om. Ubbe.” (Pappa kom. Jordgubbe. Här ska pappa hjälpa till att plocka jordgubbar, trots att lilla odågan redan varit där och rensat ner till minsta kart.)
”Mojjy byta bööja” (Molly byta blöja)
”Mojjy itte aa” (Molly vill inte ha, sagt senast om de goda körsbärstomaterna som mamma odlat speciellt för hennes skull och som åkte lika fort ut igen vid provsmakningen. Oförskämt! 🙂 )

Men tro inget annat än att vi älskar henne och att hon är det mest underbara som finns på denna jord! 🙂 Varje dag är helt fantastisk och vi ryser av välbehag när hon kommer och vill kramas, vara hjälpsam och knäppa mammas skor, duka bordet, ligga nära och mysa, läsa bok eller bara berätta något. Vi är ju nästan aldrig ifrån henne, och det är ju helt enkelt för att vi saknar varje stund utan henne och att hon är så lätt att handskas med. Hon är alltid hjälpsam och nyfiken, och även hennes hyss är roande. 🙂 Hon är den största delen av vår familj och varje dag är en gåva!

PS: I morgon kommer det bilder på boden, som nu är i princip färdigbyggd och färdigmålad! Bara de sista detaljerna i morgon… Wiii-hooo! 🙂