Idag var Molly och jag sena till dagis. Men så går det när man masar sig ur sängen en halvtimme för sent, då kommer man en halvtimme försent också. Innan vi skulle gå så hittade Molly sitt glas med blåbärssoppa på bänken och innan jag visste ordet av hörde jag ett ”Ooouj” och vips var ungen blå. Bara att svida om igen…

 Till middag skulle det bli något gott av en bit fransyska som blivit över sen lördagens supergoda japanska teriyakibiff. Jag fixade ett långkok med lite rödvin, lagerblad, timjan och annat gott och det fick stå och puttra och samtidigt reducera till en mustig lag som jag sen spädde ut med lite… eh, mycket grädde menar jag. Smask… 🙂

Jaha, halsen kliar igen och näsan börjar rinna. Det är ju helt omöjligt att hålla sig frisk tydligen. Molly drar hem varenda dagisbacill hon hittar, sen ligger hon och hostar på oss på nätterna. Bah… Det är väl bara att stå ut… Men tillsammans med alla andra krämpor och saker som inte är helt optimala nu är det lätt att bli irriterad…

Nä, tillbaka till jobbet nu. Här är det dygnet-runt-arbete som gäller. 🙁